Brandberg, Josef August (3. I: 133, III: 1061), född 31/3 1843, Ml L., förste stadsläkare i Landskrona. Deltog i läkarekongressen i Moskva 1897. Avled i Landskrona 24/5 1900 av en njurtumör, som genom tryck på ryggmärgen sista tiden vållat förlamning i benen.

Befattningen som förste stadsläkare satte B. i förbindelse med de flesta av stadens invånare; även i egenskap av medlem i hälsovårdsnämnd och fattigvårdsstyrelse kom han i direkt beröring med många. Det var emellertid varken hans egenskap som stadsläkare eller medlem av stadsinstitutioner, som i första rummet förskaffade honom hans popularitet. Orsaken till denna får sökas djupare, den låg i hans stora och alltid vakna intresse för hans oräkneliga patienter, deras familjer, ställning och övriga förhållanden. Detta intresse yttrade sig bland annat i hans enastående personkännedom. Man kan knappast tro det, men han gjorde sig noggrant underrättad om alla stadens arbetarefamiljer, icke blott deras namn och var männen arbetade, utan deras släktförhållanden, deras liv, ekonomiska ställning, o. s. v. Man häpnade stundom över detta minne, som frivilligt belastade sig med alla dessa detaljer, som de allra flesta gingo förbi. Detta talar emellertid tydligare än allt annat för att just mängden, det stora proletariatet, intresserade honom varm och levande. Det är möjligt, att en ytlig bedömare betvivlade detta intresse, men det kom sig i så fall av att B. i likhet med flera andra mycket anlitade läkare, hade flera strängt markerade karaktärsdrag, och till dessa hörde även en viss yttre kärvhet, som han sundom lät komma till synes. Hans arbetsamhet var oerhörd och bar utan tvivel skulden till, att hans hälsa brast. Vid sidan av en ansenlig och maktpåliggande praktik tog han sig tid till omfattande studier och experiment med alla nyare rön på läkekonstens område, samtidigt som han var strängt anlitad i en hel mängd kommunala och enskilda förtroendeuppdrag. Det fordrades en konstitution av stål för att i längden kunna bära denna hopning av arbete. Som läkare var B. skicklig och samvetsgrann, som enskild person var han älskvärd och vänfast. Han var en gentleman, fint bildad, karaktärsfast, nitisk i sitt kall, vaken och intresserad för de stora samhällsproblemens lösning.
Bilder