1.      ”Anders III Brandberg” 1820 – 1889.

                av Elisabeth Brandberg

På sin gård Dammen utanför Falun slutade Anders I Brandberg sina dagar.  Där dog han av en häftig leversjukdom år 1799 den 3 september klockan halv tio om aftonen uti dess 55 ålders år.

I Falun hade han och hans hustru Eva de Brenner varit bosatta till år 1796. Där var också alla elva barnen födda. Vid faderns död levde nio barn, två hade dött vi späd ålder.

På denna gård, Dammen, som nu ej längre finns kvar, men som låg så vackert belägen vid västra änden av den långsmala önsbackadammen, en halvmil väster om Falun, bodde efter mannens död änkan kvar med alla barnen. – Hon flyttade därifrån år 1815 till Bergsgården, norr om Falun, där yngsta dottern Hedvig Katarina bodde sedan 1812, gift med Bergsrådmannen i Falun Johan Gustaf Ihrman.

Kvar på Dammen blev då endast sonen Anders II Brandberg, alla de övriga syskonen voro utflugna ur boet.

år 1817 den 18 mars gifte sig Anders II med Anna Runström, dotter till kopparsmältaren Olof Ersson (Runström) från Svärdsjö och hans hustru Anna Andersdotter från Leksand. – I detta äktenskap föddes fem barn och denna krönika skall handla om deras äldste son, Anders III, som föddes 1820, den 19 maj kl. 6 em. på Dammen. Han döptes den 26 maj samma år. Faddrar voro:

-         Herr Häradshöf. E. O. Hartzell (Morbygden) och dess Fru, född Brita Christina Koersner.

-         Herr Comministern Gustaf Munktell och Afledn. Grosshandl. And. Härdelins Enka, född Greta Christina Brandberg, (faster till dopbarnet); i sistnämndas ställe Fru Munktell, född Carolina Leksell.

-         Herr Cammerer. G.A. af Sillén och Fru Sophia Dorotea af Sillén, född Brandberg, (faster och farbror, han dessutom kusin till Anders II); i dessas ställe Bergsmannen G. Ihrman och dess Fru, (faster Hedvig Katharina).

-         Herr Parcontrolleuren A.G. Brandberg (Bergslagskamrerare Anders II:s kusin) och Fru Sophia Brandberg, född Barchaeus.

-         Herr Bergsmannen A.V: Fahlström (Anders II:s kusin) och dess Fru Sara Fahlström, född Ihrman, (syster till G. Ihrman här ovan).

-         Herr Comminister And. Morström (ogift präst i Falun) och Fröken Magdalena de Brenner, (farmoderns syster?); i sistnämndas ställe Demoiselle Carolina Olivenbaum, (dotter till gruvbokhållare Joh. Dan. Olivenbaum och Helena Katharina Ihrman).

Anders gick i skolan i Falun. Medan den gamla Tvivialskolan tjänat ut hade under åren 1821 – 1823 uppförts ett nytt skolhus av trä på dåvarande rektorsgårdens tomt i hörnet av åsgatan och Kristinegatan med fasaden mot Kristne kyrka. Skolan kallades nu Falu lärdomsskola, och i denna fick Anders sin utbildning. I klassen över honom gick en gosse, Wolther Clason från Furudal. Dennes blivande dotter Anna skulle i framtiden komma att gifta sig med Anders blivande son Emil. – Om skolåren finns ej mycket att berätta. Utom läsningen förekom även gymnastik, militära övningar och utmarscher till egen musikkår.

Vid slutad skolgång, år 1837, hade Anders nyss fyllt 17 år. Den 8 december, ett halvår därefter, kyrkskrevs han i Alfta kommun i Hälsingland. Han hade nämligen fått en anställning på Svabensverk, som ägdes av handelshuset de Ron, till vilket brukets grundare, bergmästaren Anton Svab, försålt det år 1815. Bruket är mycket vackert beläget, men åtminstone på den tiden också mycket ensligt, inte långt från Amungens södra ända. Där fanns masugn, hytta, sågverk, dammanläggningar och spannmålsbod samt en stor vacker herrgård. Kolmilorna i de djupa skogarna försåg bruket med kol; malm fraktades från Vintjärngruvan 3 mil, från Slättmyregruvan 3 ¾ mil, från Kvicktjärnsgruvan 4 ½ mil, från Lurgruvan 3 ½ mil och från Fregås gruva 6 mil. På sommaren fraktades järnet i roddbåtar över sjöarna Amungen och Mållången i Hälsingland till Mållångstad, ett avstånd på 3 mil, och därefter efter häst på kärror med 2 hjul den 8 mil långa vägen till Söderhamn.

Det var här Anders erhöll sin första utbildning i kontorsgöromål. – Efter 10 års tid kallas han Inspektor i det vackra avgångsbetyg han erhöll från Jacob de Ron, då han skulle tillträda ”en honom erbjuden förmånligare plats. Den trohet, det nit, den yttersta arbetsamhet varmed han uppfyllt alla sina åligganden härstädes under den långa följd av år äro höjda över allt beröm”. – Daterat Svabensverk 4 nov. 1847. -  Den förmånliga platsen var en anställning som bokhållare vid ”Direktionen för Bergslagets enskilda verk” i Falun. Hans farbror Karl Anton var samtidigt kamrer därstädes.

Den 23 nov. 1847 kyrkskrevs Anders i Falun hos sin mor som var änka och bodde på gården 2 och kvarteret 14 i östanfors.

Inom familjen hade det hänt en hel del under de tio åren Anders varit borta från Falun. Hans farmor Eva de Brenner hade dött på Bergsgården 1838, 1/3 av ålderdomsbräcklighet, 87 år gammal. I dödsrunan står att hon var moder till 11 barn, 55 barnbarn och 7 barnbarnsbarn, varav överleva 8 barn, 38 barnbarn och 7 barnbarnsbarn. Anders II:s fader hade slutat sina dagar 1847 28/9 på Dammen. Dödsorsaken anges som ”inflammation”.

Hans mor och syskon hade 1842 8/11 flyttat till Falun, till egen gård, nuvarande (1962) åsgatan 85, sedan Dammen sålts. Syster Hedda bodde i hemmet, men flyttade redan året därpå till Bjuråker, antagligen till äldsta systern Eva, som sedan 1843 var gift med sin kusin Robert Härdelin och hade sitt hem i Moviken vid de vackra Dellensjöarna i Hälsingland. Andriette bodde i Hudiksvall, ”släktens vagga”. Hon hade 1845 gift sig med bruksinspektor Erik Johan Bäckman. Giftoman hade brodern Carl varit. Denne höll på med sin prästerliga utbildning, (prästvigdes 1848 4/3). –  Det var endast faster Elisabeth Eleonora, nu 74 år gammal, som trofast hade stannat kvar som medlem i familjen, vilket hon varit sedan 1833.

Anders var således den ende av syskonen som kom att bosätta sig i fädernestaden, och det blev hans lott att vara den sjunde i ordningen i den långa rad, son efter far, som arbetat i Bergslaget tjänst.

Anders var liten till växten, blåögd, hade strävt, tjockt ljust hår med virvlar och en djup grop i hakan. Till sin natur var han utåtriktad, glad och skämtsam och mycket släktkär, gästfri och givmild. – Ljusa och mörka Brandbergar sades förekomma omväxlande, och om Anders hörde till de ljusa så hörde däremot hans bror Carl avgjort till de mörka: bruna ögon, mörkt hår. Reslig och allvarlig. Det kunde tänkas vara det de Brennerska arvet som gjorde sig gällande då och då.

När Anders varit några år i Bergslagets tjänst gifte han sig, den 23 maj 1854, med den 2½ år yngre Maria Setterkvist, dotter till förste lantmätaren Carl Setterkvist och hans hustru Rebecka Carolina Jäderberg. Maria var född på egendomen Korsgården utanför Falun 1822 24/12, men vid tiden för bröllopet bodde familjen på åsgatan 9, kv.2 gård 14, i en egen gård med en ganska stor trädgård ned mot Tisken.

De nygifta bosatte sig inte långt därifrån. De hyrde en våning i ”Hammarinska gården”, också efter åsgatan, kv. 3, gård 5. Den låg inom det blivande järnvägsstationsområdet, revs sedermera och lämnade plats åt en järnvägspark. – På en litografi, föreställande en utsikt från den då nya järnvägsstationen, ser man i bakgrunden ”Elsborgs slott”, som skulle bli deras hem längre fram i tiden, och ett stort tvåvåningshus närmast åskådaren. Det var där Anders och Maria slogo sig ner, skrivna där från 18/7 1854, och där föddes alla sex barnen, Ivar, Anne-Marie, Theodor, Emil, Edvard och Sven Ale, som också dog där ett år gammal.

Regementspastor Johan Fredrik Hammarin, som ägde gården, döpte de fyra yngsta barnen. Det två äldsta döptes av sin farbror, Carl Anton Brandberg.

Traditionen förmäler att vargar en gång kommit ända fram till detta hus i utkanten av staden.

Två år efter Anders giftermål dog hans mor, Anna Runström, 1856 27/3, 69 år gammal. Gården där hon bodde ägdes då av Anders och såldes av honom samma år 28/10. – Faster Elisabeth Eleonora hade dött ett år tidigare, 82 år gammal.

Ungefär 10 år därefter, 1865 i oktober, köpte Anders ”Elsborgs slott”, Kv. 52, g.13,14,15,16; nästan ett helt kvarter, av änkefru Carolina Bergstens konkursbo och till ett pris av 10.000:- riksdaler. Hennes man Carl Petter Bergsten d.ä., som ansetts vara en av staden rikaste män, dog 1865 4/2. Han hade lidit mycket stora förluster under den ekonomiska kris som rådde denna tid, och av hans gårdar blev endast Bäckehagen kvar åt sonen Car Petter, gift med Ottilia Augusta Ihrman, sondotter till Bergsrådet J.G. Ihrman och Hedvig Catharina Brandberg på Bergsgården.

Det första Anders gjorde efter denna affärsuppgörelse var att söka lagfart och ta en inteckning, 1865 4/11 på sin ägandes gård, på 6.000:- riksdaler och överlämna reversen som säkerhet för erhållande av kassörsbefattningen vid Bergslaget.

Sedan gården iordningställts kunde familjen flytta in i ”slottet” den 10 januari 1866, denna gård som blivit smått legendarisk för Anders och Marias efterkommande i många led.

Genom utgrävningar och forskningar har mycket intressant kommit i dagen om tidigare bebyggelse och användning av denna gård, men för denna familj Brandberg var den nog helt enkelt ett hem, och ett gott hem.

Huvudbyggnaden låg (och ligger 1962) vid Engelbrektsgatans östra sida och med gavel mot Bergshaupmansgatan. Det är ett tvåvåningshus som med en kortare vinkelbyggd tvåvåningslänga förbindes med ett torn, längre ned efter ”Brandbergs backa”. Söder om boningshuset en stor inkörsport, därefter en lång uthuslänga, sedan ett högt plank och en mindre bod. En stor trädgård sluttande i tre terrasser, utfyllde det övriga utrymmet. (Några små gårdar hade egen tomt i nordöstra hörnet). Mot Faluån och Tisken begränsades tomten av stora slaggvarp.

Det vackraste rummet i nedre våningen, där de bodde, var salongen tvärs över södra delen av huset med 6 fönster: 2 åt söder, 2 åt Engelbrektsgatan och 2 mot trädgården med utsikt över Tisken och morföräldrarnas hus och badhus på andra sidan viken, och söder därom deras första hem. Det fanns också ett förmak, en matsal, en sängkammare och dessutom ytterligare ett litet rum.

Köket var stort och rymligt med ett väl tilltaget skafferi. I golvet fanns en lucka för nedgång till källaren, och i ett hörn av köket stod en stor koppartunna med lock och skopa för vattnet, avsett för matlagningen och som hämtades på dragkärra eller kälke från ”spriten”. Vatten för andra ändamål fanns att hämta ur tunnan på gården. Den låg på ett rede med skalmarna upplagda på en bock. Det var bara att vrida på en kran och hänga en hink under. ”Vattenkörning” var en ofta förekommande post i Anders utomordentligt noggrant förda räkenskapsböcker. ”Iskällaris” var en annan varje år inskriven post. Vid vattenhämtningen spändes en häst för tunnan, den backades ut i ån tills vattnet stod över den, och den fulla tunnan drogs sedan med möda upp och kördes hem.

Utom de nämnda rummen fanns kökskammare för pigorna och pojkrum. I tornrummet bodde gossarna om somrarna.

Till huset hörde förstås också en stor vind, och i källarvåningen brygghus, bagarstuga, matbod, mangelkammare; i uthuset stall, vagnslider, (där bl.a. roddbåten förvarades på vintern) vedbod, redskapsbod med hyvelbänk m.m.

Anders var synnerligen road av trädgårdsskötsel. På våren kom gagnefskullor och grävde och krattade och ansade den stora trädgården. Alla hjälpte till och det borde vara prydligt och färdigt den 19 maj, Anders födelsedag, då ”halva stan” bjöds på kalas och det regelbundet vankades en ankare (=39,25 liter) ”Pounsch”, ibland också brännvin. Lax tycks ha inköpts för större fester och likaså en ”½ kalv”. Direktör B. Wult von Steyern berättade med uppskattning om hur verkligt trevliga dessa födelsedagsfester hade varit, ”alltid var det någon som ramlade under bordet”.

Anders hade många drivbänkar, belägna söder om uthuslängan mot planket. Där odlades framförallt gurkor, men t.o.m. meloner försökte han sig på. Pojkarna fick bära många vattenkannor åt honom från pumpen nere i trädgården.

På andra terrassen slingrade sig rosenbönor upp mot staketet som omgärdade gårdsplanen. En syrenhäck skilde andra terrassen från det nedersta området, där krusbärsbuskar och äppleträd voro planterade. Längre söderut låg de stora trädgårdslanden, där framförallt potatis och vitkål frodades. Ett år skördades 18 skålpund gurkor, 55 skålpund bönor och 472 vitkålshuvuden, och ganska mycket potatis såldes även. Vad som behövdes till hushållet togs tillvara, resten såldes. Blommor, t.ex. astrar, såldes åt grannar och bekanta, om inte roströken brände upp de gröna bladen, blommorna stod sig vanligen. Av vitkålen bereddes surkål. Barnen ställdes runt bykeskaret med kötthackknivar på långa skaft och hackade kål. Ett år såldes för 35 riksdaler surkål.

Fiske var en annan sak som kunde skaffa mat i huset. Anders måste ha varit verkligt skicklig i konsten att sköta olika fiskeredskap, om man föår döma av sonen Emils färdighet däri. Nystfoten och härveln som hörde till långreven fick Emil i arv efter sin far. Och förmågan också.

Inomhus styrde och ställde Maria med hushåll, barn och pigor. Vid flytten till Elsborgs slott medföljde 3 pigor.

En barnpiga, Clara Norberg, sedermera ”kokfru”, hade idel goda, tacksamma minnen av sin matmor, och Edvard, den yngste, tyckte hon särskilt mycket om. Clara var släkten trogen till sin död vid  hög ålder, och förekom vid alla större familjehögtider i Emils hem.

En annan piga var Anna Stina Hedman, Atti kallad. Hon lappade och lagade och såg efter barnen i Anders familj och senare även i Emils, och hon var självskriven där på alla julaftnar.

Maria fick det omdömet efter sig från dem som känt henne, att hon var så snäll. Hon gjorde säkert hemmet till vad det var på sitt stilla, saktmodiga sätt. Men duktig husmor måste hon också ha varit denna tid, då det mesta förfärdigades i hemmet. En vävstol fanns och mattvarp inköptes. Tvättgummor avlönades, ”bykkörning” till klappbryggan är en post som förekommer sommar och vinter. En säck rågmjöl togs hem och bakning i 10 dagar följde; hårt rågbröd för hela året blev väl detta. Stora buntar väv inköptes. En symaskin fanns i huset på ett tidigt stadium. Stora kar för saltning av kött upptages i bouppteckningen. Två stickbågar ägde hon, också två spinnrockar. Man kan dra sina slutsatser.

En eller två grisar föddes upp årligen och vanligen såldes hälften av grisen efter slakten. – Det fanns så pass många höns att man kunde sälja ägg. Hönsen bodde på vintern ovanpå stallet. – Ett duvslag fick även bidraga till omväxling i kosthållet. Duva stekt på sand var en specialitet.

Någon stilla kväll tog Maria fram rånjärnet med sitt långa skaft och gräddade gorån på glöden efter kakelugnsbrasan, eller också fick barnen steka äpplen. En eldgaffel lades tvärsöver de öppna kakelugnsluckorna och på dem hängdes äpplen som sakta svängde och pyste i skymningen.

1874 25/5 dog Marias mor; fadern hade dött redan 1868 9/1. Maria och hennes bror Carl blev nu ägare till hälften av gården 14 på kv.2 och dessutom till egendomen Korsgården med lada och dessutom en skogslott i Götgården om 10 tunnland. Korsgården ligger mycket vackert på en sluttning mot Vällan, en sjö 2 á 3 km från Falun och halvvägs till Dammen. Den ägdes ursprungligen av patron Anders Ihrman, som levde mellan åren 1740 och 1816; ärvdes av hans dotter Maria Gustava, gift Jäderberg och hennes två systrar. (Maria Gustava ärvde ungefär halva egendomen, eftersom hennes systrar löstes ut.) Dottern Rebecka Carolina Jäderberg var gift med Lantmätare Carl Setterkvist, och deras barn, Carl och Maria, blev nu ägare till den under årens lopp reducerade egendomen.

Gården i Falun såldes sedermera och lösöret bjöds ut på auktion, men Anders ropade in en del därav.

Korsgården behölls emellertid och förvaltades av Anders. Det blev en hel del dagsverken för ”Bjurs-Anders” och ”Bjurs-Maria”, som bodde på Götgården: plöjning, harvning, såning råg- och havreskärning. öl skulle slåtterfolket ha. – Inköp gjordes av Estremadurasuperfosfat och gödsel och benmjöl, och det såldes hö och halm och havre, korn och råg. Ibland var det ”kvarnkörning”. Det blev alltid någon liten vinst för de två ägarna. – Skogslotten i Götgården gav billigt bränsle. årlig förbrukning av ved för eldning av spis, kakelugnar, bakugn och pannmur var omkring 40 kasar barrved och 10 kasar björkved.  Sonen Emil talade om att en ko fick gå på bete i Korsgården och om vintrarna stå i stallet i Falun. Mycket riktigt kan man av räkenskaperna utläsa att 1878 7/10 inköptes en ko för 120 kronor, mjölk såldes, och 1881 29/1 står det att kon såldes för 75 kronor.

På många sätt började idyllen i Falun dras in i större sammanhang. Gevle Dala Järnväg hade högtidligt invigts 1859 13/7 under den tid familjen Brandberg bodde i Hammarinska gården, närmaste granne till stationsbygget. – ännu mera än för Gevle Dala Järnväg intresserade sig familjen på Elsborgs slott för Bergslagsbanan, som byggdes så nära deras tomt att den gick fram över nästan hela den del som kallades g.16. Det återstående hörnet exproprierades 1874 10/6 och betalades med 300:- kr. Man kan förstå att barnen i huset med spänning följde brobygget över ån och över gatan strax intill deras gård, och såg hur ”deras slaggvarp” användes till järnvägsbanken, som skar av förbindelsen med Tisken. Invigningen skildras enkelt och kortfattat sålunda i sonen Edvards dagbok 1875:

13 aug.           Kom kungen hit

14 aug.           For pappa till Domnarvet på Sylfid. For kungen till Domnarvet på tåget N:o                 2. Såg jag Kungen, Drottningen och Kronprinsen. Sen var Kungen och           Kronprinsen ned i gruvan..

Dagboken talar också om många andra intressanta saker från år 1875.

24 jan.           Var det 40 grader kallt.

 7 febr.           Pappa for till Stockholm. Var det så kallt i skolkyrkan att Andersson bara läste            Evangelium.

14 febr.          Kom pappa från Stockholm.

13 mars.         Flyttade vi upp i tornet.

 5 april.          For pappa och Annmari till Stockholm.

 6 april           Värpte hönsen tio ägg fast de voro 10.

16 april          Skrev Ivar svenska till studentexamen: ”Jämförande framställning av        förhållanden vid Sigismunds och Gustav IV Adolfs avsättning”.

22 april          Lade vi fem ägg av Mörckens under två hönor som var sura.

28 april          Kom pappa och Annmari hem från Stockholm. (Hon hade varit på studentbal i             Uppsala, bjuden av Emil Nyström.)

17 maj           Blev Theodor konfirmerad.

18 maj           Gick nya ångbåten Najad av stapeln.

21 maj           Tog Ivar studenten.

 1 juni             Satte jag på mig sommarrock och sommarväst.

 3 juni             Lade jag av mig livstycket. Badade jag för första gången.

 7 juni             Foro Ivar?, Theodor, Gustav Bystedt, Sellberg, Emil och jag ut och fiskade.

 8 juni             Kommo vi igen och fingo 1 pund och 5 marker.

13 juni            åt jag färsk potatis för första gången i år.

20 juli             Köpte pappa en svirvel av perlemo.

 2 aug.            Plockade Theodor, Emil och jag tre Kannor krusbär i Morbrors trädgård.

Utom detta visar dagboken upp hur gästfritt hemmet var. Släktingar och vänner kommer och far och det hela verkar omväxlande och händelserikt och trivsamt.

Nu kan man fråga sig hur Anders rent ekonomiskt kunde hålla ihop detta stora hushåll, hur han hade råd att låta sina söner avlägga studentexamen och därefter skuldfritt fortsätta med akademiska studier i Uppsala, där Ivar avlade sin läkarexamen och Theodor sin hovrättsexamen. Emil nöjde sig med att genomgå Falu Bergskola. Anne-Marie fick också en god utbildning vid flickskolan i Falun. Då hon var 17 år inköpte hennes far ett piano för 575 kronor och bekostade hennes spellektioner. Exemplen äro många på hans omtänksamhet. 1871 företog han en badresa till Marstrand med Emil som ofta var sjuk som barn.

För att börja med Bergslaget, så tjänstgjorde Anders som kassör under många olika disponenter, men 1875 kallades E.J. Ljungberg till den befattningen och det blev början till en snabb utveckling av det gamla bolaget. Anders fick sin lön höjd från 1.100:- kronor i kvartalet till 1.175:- kronor detta år. Under Anders kassörstid invigdes Domarvets Järnverk 1878. Skogarna började utnyttjas. Tisksågen uppfördes 1874 – 1875, inte långt från Elsborgs slott. Bergslaget förvärvade Skutskär 1885. Det var en snabb expansion på alla håll. året 1888, året efter det då Anders pensionerats, förvandlades fjärdeparterna till aktier i ett modernt bolag. Varje fjärdepart värderades till 8.000:- kronor. Aktiekapitalet var 9.600.000:- kronor. (Den ”urgamla bergsmannakorporationen” hade upplösts 1862).

Vid Bergslaget hade Anders således en årslön av 4.700:- kronor.  I hyra för övre våningen på Elsborgs slott fick han in mellan 600:- och 800:- kronor. Ibland hyrde han också ut ”stall och drängkammare”. Han åtog sig att ut reda dödsbon, göra bokslut och hade revisionsuppdrag för t.ex. Falu stads sparbank, Grycksbo pappersbruk, Elementarskolan för gossar, flickskolan Walhalla och för många andra. I Handelsföreningen var han kassör med en lön av 150:-. Från Nås tobaksfabrik erhöll han som styrelseledamot 400:- kronor om året.

Han tillhörde också Stadsfullmäktige i flera år, var ledamot och ordförande i Drätselkammaren, en tid ledamot av fattigvårdsstyrelsen. Som god man granskade han förmyndareräkenskaperna ända fram till utgången av 1888.

Somligt var hedersuppdrag, men små och stora summor blev belöningen för hans flit och arbetsamhet. Dessutom lånade han ut pengar mot 4, högst 6 procents ränta åt vänner och bekanta, bl.a. hjälpte han sin bror Carl med lån till dennes son Josefs studier. Systrarna Andriette och Hedda fick en slant i gåva då och då.

Om man lägger till de förut omtalade inkomsterna från trädgård, husdjur och egendomen Korsgården, kommer man upp till inkomster varierande mellan 12.000:- och 16.000:- kronor; ett år t.o.m. 19.000:- kronor, allt i idel småposter.

En inkomst som ännu ej nämnts var utdelningen från hans aktier. Han ägde:

                      2 aktier i Nås tobaksfabrik à 650:-

                      2 aktier i Uppsala ångbåtsbolag à 250:-

                      1 aktie i Kopparbergs Ensk. Bank à 400:-

                      7 aktier i Gevle Dala Järnväg à 285:-

                      11 aktier i ångbåtsbolaget Alex.von Humbolt à 60:-

                      2 aktier i Falu Boktryckeribolag à 100:-

                      2 aktier i Falu Badhusbolag à 50:-

Dessa aktier har sitt speciella intresse. I särskilt testamente av 26 sept. 1886 skriver Anders: ”att min yngste son Bror Emil såsom gottgörelse för vad jag bekostat mina övriga barn” skall erhålla dessa aktier utom sitt lagliga arv. De voro då värda ungefär 5.000:- kronor. Dessa voro för resten de enda aktier Anders ägde. Då han dog lämnade han efter sig enbart lösöret och en skuldfri gård.

1877 blev ett sorgens år för Anders. Då dog först sonen Edvard, en lovande yngling på 15 år. Vid slutet av året dog också hans kära Maria.

Den 10 maj 1877, Kristi himmelsfärdsdagen, hade Edvard gått med ett par kamrater till Hälsingegården för att pröva sitt hagelgevär. Gossarna gick in i dagkarlsstugan för att dricka vatten då någon stötte till geväret och skottet gick av och träffade Edvards for. Han fördes hem och omkring 20 hagel togs ut ur foten. Föräldrarna ville inte gärna gå med på en amputation. De hade redan en ofärdig gosse, Ivar som var född med klumpfot, och tveksamheten bidrog kanske till att ingreppet gjordes för sent. Edvard dog 9/6 1877. Han begravdes i Setterkvistska graven. Hans mor hade vakat över honom dag och natt, hennes krafter sinade, hjärtat var svagt och hon fick följa honom efter den 19 dec. 1877 och begravdes i samma grav där tidigare hennes föräldrar och två söner vilande.

Efter denna tid blev Anders ganska ensam och mera dämpad till  humöret, men en tröst var att Anne-Marie fanns kvar i hemmet än så länge.

1880, då han fyllde 60 år, uppvaktade Bergslaget med en dryckeskanna, delvis förgylld, av silver från Falu gruva, vägande c:a 1 275 gram.

1882 5/10 gifte han bort sin dotter med doktor Emil Nyström, hennes barndomsvän. Bröllopet föregicks av mycket bestyr med utstyrseln. Rosalie Fogelström, som skulle förestå hushållet efter Anne-Marie, var installerad redan vid årets början mot en lön av 150:- kronor om året.

Tyget till brudklänningen inköptes och syddes, brudtäcken stickades, handdukar och dukar inköptes; kusin Helena virkade spetsar till lakanen.  Anne-Marie fick vid ett tillfälle 500:- kronor av sin far.

Till lysningen: stekar, pounsch, ljus, extra pianostämning, konfekt, franskt vin.  Till ------  vin för 105:- kronor, lyktor, konfekt 60:-, vin och Pärlan 116:-, fisk och  hummer 88:-, frukt 31:-, lån av glas 23:-, uppassning 50:-. Det låter som ett festligt bröllop med mycket folk.

1884 juni – dec. blev en trevlig tid för Anders. Då bodde nämligen Theodor hos sin fader under sin tjänstgöring vid Falu Domsaga. De avspeglar sig också i räkenskaperna med inköp av god mat och goda drycker och en tia åt sonen då och då.

1884 8/12 fick Anders tillbaka den tidigare omtalade inteckningsreversen från Bergslaget. Den hade aldrig behövt tagas i bruk. Styrelsen överlämnar handlingarna och ber honom anse detta beslut ”som ett förnyat bevis på erkännande av hans mångåriga plikttrogna arbete i Bergslagets tjänst”. -  Undertecknat: Stora Kopparbergs Bergslags Styrelse, J Michaeli. (Styrelsens ordförande).

1887 erhöll Anders avsked med pension, 2.000:- kronor om året, efter 40 års arbete i Bergslagets tjänst. Han efterträddes av sin son Emil.

Anders levde ytterligare ett par år, sjuk och tynande. Han led av gikt, högt blodtryck och hjärtbesvär (angina pektoris) och vattusot. I sin krafts dagar hade han varit mycket road av jakt och hundar; särskilt fågelhundar hade alltid funnits i huset. Också nu fanns där en hund, Fyris, som sällskap åt den åldrande, ensamme mannen.

Myntsamlingen kunde han också syssla med. Den ärvdes av Ivar och såldes efter hans död.

Trädgården sköttes in i det sista, men Korsgården såldes 5/5 1888 och de båda ägarna erhöll 730:- kr. vardera för egendomen.

Anders yngste son Emil hade gift sig 1888 25/9 och bodde längst ned i ”Brandbergs backa” vid hörnet av Myntgatan. De pysslade om den sjuke mannen. Av räkenskaperna att döma blev nu kosthållet mera omväxlande, det kom både fågel och kräftor, lake och lutfisk på bordet. Säkert blev också ensamheten lättare att bära.

Han dog, väl omskött av sin gamle husläkare Doktor Psilander, och av sina närmaste, 1889 26/4.

Grannen, Pastor C.A.Borelius, förrättade jordfästningen och Anders begravdes i Svartzska graven, emedan det ej fanns någon plats kvar i den Setterkvistska. Dessa båda gravar ligga nära varandra på kyrkogården vid promenaden i Falun.

* * * * *

2        Hälsningsanförande